Det är populärt att gå regelbundet för en instruktör för att ta sig vidare med sin träning och få hjälp med stora som små saker på vägen mot sina mål. Efter en diskussion med Enya Habel, en av Sveriges främsta utövare inom sporten, väcktes även mina tankar på hur viktigt det är att få hjälp med träningen regelbundet. Har man inte möjlighet att gå för instruktör regelbundet så kanske man kan be en vän som också tränar hund att hjälpa till.
I september och oktober var jag på semester och roadtrip till södra Europa med familjen och det blev en hel del agilitystopp på vägen. Jag passade på att tävla i andra länder och framförallt att träna för olika instruktörer.
Började med att gå kurs i Stockholm för finska Elina Jänesniemi, övveraskad över hur mkt hon fokuserade på förarens påverkan på hundens balans i varje hopp/avhopp/landning.
I Italien tävlade vi på Verbano Challenge, kom 6:a ifinalen med Ibra. I Barcelona gick jag kurs för internationella domaren Jordi Boix Baró (dömde LLU i sverige 2023). Här slogs jag av hur mycket de låter förarens handling/löpning påverka hundens linje/väg. Vi fick nya träningskompisar i Alicante, där blev de förvånade och inspirerade över hur och hur ofta jag belönar mina hundar.
Gick även kurs för nybakade världsmästaren i lag Large Mona Grefenstein på hennes hemmaplan i de Tyska bergen. Mona har tävlat med alla sina hundar på VM trots att hon representerar ett otroligt högpresterande land där själva uttaget till landslaget kan anses mkt tuffare än själva världsmästerskapet. Mona överraskade mig med hur mycket hon anpassar sig efter sina hundar och hjälper dem så mycket hon kan där de behöver.
Tävlade också två lopp i Tyskland och det blev varsin andraplats för Ibra och Vic. Nu har vi varit hemma i Sverige i en månad och jag har hunnit träna för både Jenny Damm och Enya Habel. Jenny är otrolig i sitt tänk bakom varje detalj och alltid roligt att diskutera olika kommandon med henne. Enya är den som bäst förstår min känsliga Ibra och hur svårt det är att träna en hund som inte vill vara med när det blir för svårt. Hon är väldigt bra på att se varje individ och förklara hur hunarna tänker.
Så många bitar som man ska ha i åtanke som hundtränare och även om man behöver hitta sitt eget sätt att träna och utvecklas så behöver vi alla hjälp ibland. Ju oftare desto bättre. Min dotter Hilma är nu ett år och som förälder har jag valt att gå ner i arbetstid på mitt kontorsjobb (jag jobbar som redovisningsekonom) för att ha tid att fortsätta coacha mina vänner/kunder på agilityplanen.
Lycka till med träningen och hör av dig om du vill ha min hjälp :D
2023-11-22 11:12